- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1904. Trettioförsta årgången /
200

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Sveaborgsminne. Af —n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nog fanns det män med hjärtat på rätta stället,
men dessa hörde till de lägre och hade ingen
auktoritet. De uppgjorde dock sina planer och erbjödo
befälet först åt den gamle Nordenskjöld, sedan åt den
yngre Leijonhufvud, men båda voro betänksamma och
ansågo, att intet mera kunde göras. Jag tror
dessutom, att vårt folks kända afundsamhet äfven hindrade
alla kraftiga åtgärder.»

»Och så fick allt gå på sin hals», inföll Blom
bittert.

»Ja, man märkte redan tidigt, huru förräderiet
spridde sig öfverallt och grep särskildt den stackars
amiralen i sina hvirflar. I början fingo soldaterna
exercera och stå beredda på vallarna, men redan i
medlet af april började man frikostigt utdela säden
bland soldaternas hustrur och barn. Snart stannade
också hästkvarnen, så att mjöl fanns blott till början
af maj. Slutligen började officerarn e nästan på egen
hand underhandla med fienden om att efter
kapitulationen få behålla sina löneförmåner.»

»Voro de då glömska af allt hvad heder och
ära vill säga?»

»Hm! I sådan ställning voro de med eller mot
sin vilja försatta och — — du vet hvad råttorna göra,
när skeppet — —»

»Men ryssen beviljade väl intet åt de uslingarna?»

»Ingenting säkert. I allmänhet fick man vid de
oupphörliga underhandlingarna och beskickningarna till
Helsingfors skåda, hurusom den ene — det gick till
skenet ännu allt i amiralens namn — ödmjukt
begärde, den andre biföll eller afslog efter behag. Med
frågan om officerarnes löner förstod ryssen draga ut
tills kapitulationen försiggått, och sedan gafs det besked,
att den som ville genast svärja rysk trohetsed finge
beskedligt gå hem, men den som ville hålla sin förra ed,
måste så här gå i rysk fångenskap.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1904/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free