Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt. Af Ruben G:son Berg. Med porträtt (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lll!llllllllllMlllllllimilllll!MIIIIIIIIIIIIIIIIII!!lllllll!!llllllllllll!llllllllllllllltHIH!!lHllllllllllll!IIIIIIIIIIIIIIIIIHII!IIIIIIHIIIII!l!IMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!llllllllllll!l!IIIU
iTiiiiiiiiimiiiiitiiiitiiMiiiiiiiMitiMiiiiiiiiiiiiiiniiiMiiiiiiHmmiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiHiiiiiiiiiimiiiiiMiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiimiiMiiiiiiiiinim
ERIK AXEL KARLFELDT.
Af Ruben G:son Berg.
|kulle våra stora hädangångna skalder från
Elysiums svenska Parnass lyssna till den
sång och den berättelse, som diktas i våra
dagars Sverige, och se hän till de män, som här
ut-öfva skaldens och siarens kall, för att kora sig hvar
sin gunstling, hur utfölle då deras val? Låt oss gissa!
Bellman valde naturligtvis Fröding, Tegnér skulle
säkert kalla på Heidenstam, Almqvist tvekade nog
mellan Strindberg, Hallström och Selma Lagerlöf,
Leopold sökte kanske opp Wirsén, Stagnelius
Lever-tin. Och mot Karlfeldt sträckte för visso den gamle
Georg Stiernhielm sin famn till välkomma.
Naturligtvis skulle redan landsmanskapet göra vår
skaldekonsts fader benägen för den som förklarat
Min sångmö är icke af Pinden,
hon är af Pungmakarbo.
och som frågat:
Hvi kryddas poeter med lager?
Har icke all Dalarnes vår
en kvist i sin svalare dager
till krans för en sångares hår?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
