Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Fugor med Preludier, af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rien var så lefvande, målande berättad, att jag som
författare såg den för mig den gången. Kanske,
säger jag mig än, var jag den första som han
berättade den för, och därmed hade han befriat sig från
ett pinsamt intryck så grundligt att detta utströks ur
hans minne.
Följande händelse ur mitt eget lif kan belysa
den erfarenheten huru man ur sitt minne utplånar
totalt ett plågsamt intryck, så att det icke existerar
mer.
Omkring 1880 satt jag med några för detta
skolkamrater och rotade i det förflutna. Vi voro nu ute
i lifvet, gifta män och med en viss ställning.
— Du kan ha en bjärt otur du, vände sig en
af kamraterna till mig.
— Ja, har du märkt det också? (Det var min
egen observation som jag gärna hörde bekräftas).
— Ja, svarade han, minns du inte (och så
började han en historia från skolan omkring 1860, men
jag mindes inte ett spår).
Saken skulle ha tillgått så. Det var sista dagen
på terminen, sista timmen, och läraren den
fruktansvärde, var blid. Det låg en fridens och försoningens
stämning öfver klassen, och timmen gick under
diskussion om flyttning och betyg, så att läxan icke blef
förhörd. Klockan slog. Läraren förklarade med
ledsnad att han icke kunde medhinna läxans förhörande
men var öfvertygad om att vi läst öfver den. Det
var en explikation så att böckerna lågo uppslagna.
Vid kommandot »slå igen böckerna» skulle jag,
enligt berättaren, ha gifvit luft åt min tillfredsställelse
att ha undgått en fara, och utstött en lättnadens suck,
hvilken dock hördes af den skarpe läraren, som
fattade i en blink dess betydelse. Ett sataniskt leende
flög öfver hans rysliga ansikte och med en
skaller-orms blickar rufvade han först min tolfåriga person;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
