Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hatet. Dikt af Martin Landahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver sitt offers sargade rygg;
glödande ugnar hålla dem varma,
källarluften är rå och stygg;
maskinerna i deras öron larma,
att än sitter rikdomen trygg.
Glupskt är de fattigas hat mot de rika,
doft mullrar hotet, huggtänder fika
efter en plats för ett hugg eller bett;
hungern gör dem schakalerna lika,
rofdjuren göra dem helvetet hett.
Skall icke en gång lyckan dem svika?
Fallet är förberedt.
Och hat slår mot hat och tänder en gnista,
som tänder ett bål, måhända det sista,
hvari vårt släkte förbrännes;
lemmar förkolnas och ögon brista
blodet i ådrorna torkas läns;
ännu i dödsryckning håinderna rista
af hat — ty hatet, det känns.
Tungt under klackar den fallne sig vrider;
fram mellan hopar af stympade skrider
döden — hans senarm krossar och slår.
Och så går det fram genom blodröda tider,
af segrande raser försvinner hvart spår.
Ty palmen växer, korallen sig sprider,
—- människan ensamt förgår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>