- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1905. Trettioandra årgången /
90

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De siste. En Uppsalahistoria af Mari Mihi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunde låta bli att på detta sätt spilla aska på lakanet.
Och Ekberg lofvade att ändra sitt lefverne, fast han
tyckte, att hon aldrig var sötare än då hon höjde
pekfingret och var så där en smula stygg emot honom.

— Mullvadens ögon öppnas mot slutet, och jag
hade bestämdt kunnat blifva en riktigt treflig karl,
brukade han säga till henne.

— Ja, det hade ni visst det, försäkrade hon
ifrigt. Angrar ni då inte, att ni suttit i skuggan och
hängt öfver böckerna i hela ert lif i stället för att gå
ut i solskenet?

Men när hon så mätte lärdom med siffror, när
hon förebrådde honom hans uteslutande uppgående i
de vetenskaper, som tagit hans krafter utan att skänka
någon valuta, då försvann alltid det förtroliga hos
Ekberg. Då växte i ett nu afståndet dem emellan,
och de stodo inte längre på samma plan. Hans Erik
XIV var en längesedan bleknad bragd, men
kunga-fasonerna funnos där ännu.

— Nej, fröken, jag ångrar ingenting, och jag
tager ingenting tillbaka. —

Den lilla sköterskan var så innerligen bedröfvad
öfver alla de otäcka hednaböckerna, som lågo och
skräpade omkring honom. Och en afton tog hon
med sig »En pilgrims resa» för att läsa högt.

Men Ekberg upphörde aldrig att förvåna sig
öfver, att någon människa ville göra så mycket för
honom som denna unga flicka. Han kände sig gladare
och starkare. Den omsorgsfulla vård han fick
medförde ett slutligt uppflammande af de sista krafterna.

Då fann hon på att tala med honom om
högfjällen. Så fort han bara blef en liten smula starkare,
skulle han resa dit och andas hälsa. Och så måste
han skrifva till henne och tala om huru det
avancerade — minst en gång i veckan måste han skrifva
ett långt bref.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1905/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free