Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den spanska faran. Novell af Harald Gote
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
görande himlakropp, men tant Viola observerades
endast, när hon lyste ensam.
Fru Gellert hade på ålderdomen fått så
egendomliga pretentioner på tillvaron. Hon började tycka,
att den borde varit mera intressant. Det brukar visst
gå så Sör personer, som alltid varit vana att ha haft
allting fullt upp. När de på gamla dagar äfven få
fullt upp med tid att tänka, bli de oroliga. Kalaset
lider mot sitt slut. Ha de månne fått af alla
rätterna, eller är det någon delikatess, som värdfolket glömt
att låta bjuda dem?
Fru Gellert trodde på Gud och hon var
tacksam för allt det goda han gifvit henne. I sin
gudsfruktan kände hon en säker tillflyktsort undan lifvets
strider och stormar. Men det hade inte stormat så
värst ofta, Gud ske lof.
Det hade för det mesta varit lugnt. Hennes
man hade varit fredlig. Hon hade aldrig haft något
att förebrå honom, om inte att han var envis,
småaktig och en smula löjlig. Men det hade hon
naturligtvis aldrig nänts säga honom. Af de snälla
barnen hade hon aldrig haft någon sorg. Men inte just
någon stor glädje heller. Det är visst få barn, som
egentligen blifva något för sina föräldrar, när de
vuxit upp.
En trygg välmåga och ett visst mått af skönhet
hade följt fru Gellert under hela hennes lif. Hennes
miljö kunde liknas vid ett mjukt soffhörn, där det
alltid är eftermiddag och matsmältningssiesta.
När man alltid varit mätt och nöjd, är det ett
bedröfligt öde att börja bli hungrig på gamla dar.
»Drag ner gardinen, Viola. Aprilsolen irriterar
mig. — Jaså, är det du, Margit?»
»Hur står det till i dag, kära mormor?»
Margit var äldsta barnbarnet och favoriten. Man
sade, att hon frappant liknade sin mormor vid ader-
Nornan 1905. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
