Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den spanska faran. Novell af Harald Gote
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vunna sällskapsdamen. Fru Gellert erkände sig som
en stor synderska och, hvad som för högmodet var
värre, en löjlig synderska. Viola lät nåden flöda öfver.
Ej ett ord af förebråelse, icke minsta antydan om
gäckeri. Fru Gellert fick bekänna allt inför det mest
absoluta öfverseende. Hvad hon nu åter njöt af och
uppskattade den snälla Violas hängifna, kritildösa
aktningsfullhet. Det är en riktig sällhet, fann fru Gellert,
att ödmjuka sig, när den, man biktar sig för, sänker
sig själf proportionsvis så, att det ursprungliga
afstån-det aldrig ändras.
»Förlåt mig, kära Viola, att jag föll för en så
komisk och fåfänglig frestelse!»
Ack, Viola förlät så gärna. Hon visste ju inte,
om hon skulle skatta sin vördade Matilda högre eller
lägre efter det skedda. Bara det, att Matilda haft
en sådan frestelse, kunde inte det betyda, att — —
Nej, Viola suspenderade som vanligt sitt omdöme
tills — ja, tills när?
Nornan igoS-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
