Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Hedin. Af Emil Svensén. Med porträtt (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däraf, att han sedermera blef ordförande i den
centralkommitté, som förberedde genomförandet af det De
Geerska representationsförslaget. Men de djupaste
intryck för lifvet medförde hans studenttid med dess
skandinaviska svärmeri för ett treenigt norden. Det var
studentmötenas och illusionernas dagar, då Oscar I:s
kungsord, att ett krig mellan de nordiska brödrafolken
hädanefter vore omöjligt, tände eld i allas sinnen. På
samma gång var det de år, då Rysslands
förödmjukelse i Krimkriget ändtligen lät Europa andas ut efter
reaktionens långa tryck, och då Italien gjorde sig fritt
under kanonernas dunder.
En sådan tid måste framför allt nära och stärka
känslan af den nationella samhörigheten, och det var
ingen tillfällighet, att Hedins första uppträdande blef
ett slag för den nordiska enhetssaken. Vid 1859 års
riksdag hade den gamle frihetskämpen grefve Karl
Henrik Anckarsvärd, revolutionsmannen från 1809 och
den oförsonlige motståndaren till allenastyrandet och
sängkammarregementet under den förste Bernadotte,
förvånat sin samtid genom den ryktbara motion om
en revision af vårt förhållande till Norge, som gaf
upphof till en af de bittraste strider under vår
unio-nella pinohistoria. Motionen gaf, som bekant, uppslag
till en långvarig och våldsam agitation på ömse sidor
om Kölen, och det var vid jultiden 1859, som Hedin
första gången drog i härnad för den sak, som sedan
blef en af hans lifsuppgifter. I tidningen
Uppsala-Posten varnade han i en följd af spirituella artiklar
sina landsmän för att allt för hårdt gå de norska
bröderna in på lifvet. Artiklarna väckte uppseende,
ty de voro icke af det alldagliga slaget och visade
redan den blifvande mästaren. Hedins egna
framtidsdrömmar torde vid den tiden närmast syftat till en
docentur i statskunskap, med den Skytteanska
professuren hägrande på afstånd. Men från detta första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
