Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Hedin. Af Emil Svensén. Med porträtt (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kroniskt deficit. Från början torde detta härflutit ur
skulder från hans långa studietid, och det minskades
icke genom de anspråk han ställde på lifvet. Kanske
mest ödeläggande för hans ekonomi var hans vurm
för böcker. När han ville riktigt grundligt studera
någon historisk eller statsrättslig fråga, kunde han få
spörja, att någon viktig uppgift rörande den frågan
stode att få i något sällsynt och dyrbart verk från
1600-eller 1700-talet, och utan att se på priset,
skaffade han sig verket, tog rätt på uppgiften och — lät
boken ligga. Så hopade sig berg af delvis olästa
bokluntor i hans lilla lägenhet vid Nybrohamnen, som
snart blef en vallfartsort för de ledande inom
hufvud-stadens frisinnade kretsar, — men på samma gång
hopade sig äfven skulderna, och beundrande vänner
fingo mer än en gång gripa in för att reda upp dem.
Dessa beundrare voro rätt ofta politiska motståndare,
och detta gaf fart åt det förut nämnda smygande
förtalet. Till dem, som mest och kraftigast lämnat sin
hjälp, hörde den blifvande statsministern frih.
Aker-hielm, andra kammarens talman grosshandlare Olof
Wijk och den norske mångmillionären, sedermera
statsrådet Astrup. Stundom fingo dessa anlita de
konstigaste omvägar för att kunna bringa den nödiga
hjälpen åt den granntyckte mannen, och för att riktigt
visa, att han icke sålt sig, riktade han ofta med
särskild våldsamhet sina anfall just mot dem, hvilket bland
annat frih. Åkerhielm efter sin olyckliga bravad i
början af 1890-talet fick röna. Men detta hindrade icke
de illa åtgångna fiender, som icke på annat sätt kunde
komma åt en fruktansvärd motståndare, att låta
förtalet gå friskt undan, i hågkomst af den gamla regeln
semper aliquid haeret.
Under åren 1875 och 1876 var Hedin borta från
riksdagen, då han efter det plötsliga olycksöde, som
ryckt August Sohlman bort från de lefvandes krets,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
