Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han som försvor sig. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han inte alls behöfde bekymra sig däröfver. Han
tänkte inte på att åren gingo. Han räknade dem
aldrig och han märkte därför icke, att det kom en
dag då de tio åren voro slut.
Det var en kväll, Walter hade spelat för kungen.
Han hade spelat många lustiga och glada saker, ty
han hade genast sett på kungens ögon att han var i
upprymd sinnesstämning och önskade muntra visor.
Nu hade alla gått till ro, men Walter dröjde ensam
kvar i den stora salen.
Han kände sig inte glad till mods, men han kunde
inte förklara sig grunden därtill. Måhända var det
därför, att han i kväll helst hade velat spela de
sorgliga melodier, af hvilka hans hjärta var fullt, men i
stället hade han varit tvungen att spela alla kungens
glada tankar.
Och inte hjälpte det att kungen klappat honom
på axeln och sagt, att han var den bästa spelmannen
i hela världen. Den stora salen var nu tom, och i
Walters hjärta var det också tomt. Han stod med
fiolen i handen och såg på månskenet, som silade in
genom fönstren. Då tyckte han plötsligt, att det
blixtrade alldeles tätt utanför det mellersta fönstret,
men han tänkte att han nog sett galet, ty himlen var
ljus och stjärnklar.
Han gick ändå nära fönstret för att titta ut, och
då fick han se något som låg och lyste på
fönsterkarmen utanför. Det var en liten bit skinande hvitt
papper. Han räckte handen ut efter det, och då såg
han tydligen i månskenet hurusom på papperet stod
skrifvet med stora bokstäfver: »X. Y. Zeta väntar dig
i morgon vid soluppgången på Stenberget. Kommer
du icke, så kommer jag och hämtar dig.»
Plötsligt stod det klart för Walter, att de tio åren
just voro slut efter denna midnatt, och nu var han
icke mera sin egen herre. Nu hade tiden kommit,
då han skulle afbetala sin skuld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
