- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
63

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot slutet. Berättelse af Mari Mihi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta var det Rembrandtska ljusdunklet. Vi visste bara,
att de kära äfventyrsböckerna aldrig stodo i ett
sådant vågsamt färgspel, som när det ensamma ljuset
brottades med mörkret därnere i stallet och höll
skuggorna stången.

På dagen var det inte mycket lätt att sticka näsan
åt det hållet. Ty då regerade kusk-Gustaf despotiskt.
Och det kräfdes en direkt order från
centralregeringen, d. v. s. inte egentligen från husbonden, utan
snarare från dennes gemål, för att få låna ett par af de
allra beskedligaste kamparne till en ridtur.

Jag vet ingenting, hvarvid jag kan förlikna den
obegränsade beundran, hvarmed jag som pojke , såg
upp till kusk-Gustaf. Han sammanfattade allt hvad
mänsklig visdom ägde bottendjupast och världsvidast
och mest betagande.

Föraren i allt, från slantfiske till dressyr, aldrig
uttömmande sitt förråd af vetande, utan ständigt
mystiskt sluten omkring en del, kanske det mesta, i
besittning af en frisk och besk humor och ett hjärta,
som inte ens var alldeles slutet för själfva
stallråttorna, sådan var han och det var min tysta äflan att
likna honom i allt, i slängningarna med armen, i den
krokiga ryggen, i sättet att spotta -— ljudlöst emellan
en utslagen tand, jag lärde det aldrig riktigt — i den
dubbelknut han gjorde på grimskaftet, i ordställningen,
ja, kanske mest härutinnan.

Han sade exempelvis aldrig, att den eller den
dog, utan att den eller den vardt död. — Då man
vid ett tillfälle i skolan frågade mig när Sten Sture
den äldre dog, sade jag:

— Jo, han vardt död i Jönköping 1503.

— Det heter inte så, utan det heter: han dog.
Du måste lägga detta på minnet och inte tala bondskt,
rättade läraren. — Nå när dog nu Sten Sture den
äldre?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free