Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot slutet. Berättelse af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brefpapper! — — Att draga in utländingar i riket!
Och huru länge tro de då att sådant går. Kanske
några år. Sedan komma också de smutsiga galizierna
och pocka på två och femti om dan och maten. —
Nej, herregårdarnas tid är ute, och vi kunna börja
på att skotta upp våra grafvar när som helst. — Skål
Tellep! Inte skall du bli dyster i hågen för att Ulffen
profeterar om mausoleer. —
Tellep slog upp sitt stora glädjelösa flatskratt.
— A ännu ha vi väl ej hunnit till slutet. Eller
hvad säger Lindholm.
Göran Lindholm drog ett djupt moln ur cigarren,
blåste upp kinderna och puffade ut röken i små runda
ringar.
— För min del har jag funderat på att sälja
skogen till ångsågen och möblerna till Bukowski. Sedan
blir det lugnt. Ty då är det bara jag och
aborr-grunden kvar, och oss vill ingen åt.
Nu kommenderar värden: Mina herrar, nu gå
vi i elden. De gamle till viraborden. De unge till
danssalen. Marsch!
Därute i den långa trettiosexstolarssalen var
baletten redan i gång. Det var hela min barndomsvärld
som par om par kretsade omkring. Förbi mig valsade
alla dessa ansikten, som jag kände så väl. Somliga af
dem mindes jag ännu sedan de voro oskrifna blad.
Men nu finnes där ett och annat att läsa för den som
är skriftlärd på annat än bokstäfver.
Jag kommer ihåg då det sades att Stina
Lindholm skulle bli en regelbunden skönhet. Men aj,
hennes näsa växte ut till oanadt omfång och skämde
bort alltihop. Se på Daniel Fischers tjockmagade
grandezza, hans orubbliga min af själfbelåten
vederhäftighet. Det var en gång i världen som han satt
med klockan i handen och undrade om han kunde
härda ut att lefva ännu en timme. Hur drömde inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
