Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På väg till Rom. Ur »En sjuttiotreårings minnen». Af Carl Rupert Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guldkrycka i hand. Han stod ett stycke fram på
scenen, omgifven af ett femtiotal balettflickor, som
knuffade hvarandra för att komma honom närmare,
och bland hvilka han tycktes befinna sig som en fisk
i vatten. Åskådaren var så upptagen af detta extra
spektakel, att han höll på att förlora hufvudet, och
det bokstafligen. I en glugg på logeväggen utåt
scenen hade han stuckit ut hufvudet för att se bättre,
och han hann nätt och jämt draga in
hufvudknop-pen igen, då en väldig kuliss seglade fram åt scenen
knappast ett par tum från öppningen, och den skulle
ovillkorligen ha halshuggit honom, om han ej i en
hast hade dragit sig tillbaka. Han skulle gärna ha
velat tacka il maestro för »Den stumma», som han
kort förut varit med om att åtminstone delvis — de
tre mellersta akterna — bringa på scenen i Uppsala.
Blott i förbigående tillägges, att han på Opéra
co-mique hörde »Regementets dotter», på Théatre
ita-lien »Trubaduren» och på »Lyrique» »Les dragons
de Villars», samt på »Yariétés» ett par stycken af
Offenbach, »La Grande Duchesse» och främst »Le
chanson de Fortunio», byggd på en af Alfred de
Musset’s bästa visor, som på ett högst intagande sätt
komponerats af Offenbach. Den visan har han aldrig
kunnat glömma. Långt in i ålderns dagar har han
fortfarit att sjunga den för universitetskamraterna i
»Kulan» i Uppsala. Äfven ett par folkpjäser må
nämnas. Den ena, »Grace de Dieu», hade gått mer
än 400 gånger på Théatre Porte S. Martin, ett
sen-sationsstycke, som varade från kl. 8 till 1 på natten,
beledsagadt af högljudda snyftningar och känsloutbrott.
Den andra var »La prise de Pekin», med ämne från
fransmännens uppträdande i Kina något år förut,
också en sensationspjäs med krigsscener,
rytteriattacker, gevärssalfvor, stormningar och lägerlif. Allt
slutade med »Vive la France!», fanfarer och trumhvirflar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
