Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På väg till Rom. Ur »En sjuttiotreårings minnen». Af Carl Rupert Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade alltid undrat, huru temat i den lilla
16-taktiga mollsatsen, som inleder finalen, skulle
utföras med sin kromatiska stigning på slutet — om
klarinetten skulle ha melodien? Det var nämligen
första gången han hörde den med de verkliga
instru-menterna .... Nej, melodien var af mästaren lagd för
hornet! Artisten, som skötte hornet, spelade på det
äkta sättet, ej med klaffar, utan med stopp, så att den
nämnda stigningen lät, som om en himmelens ängel,
sittande på en molntapp, utfört den vid foten af Vår
Herres tron. Han känner ljufliga rysningar ännu vid
minnet af den verkan, detta gjorde. — Ett starkare
dop i ädel, stor, mästerligt utförd musik, än vid dessa
konserter kom honom till del, har han aldrig fått och
aldrig kunnat få. Det var något af det bästa han
upplefde i Paris. — Till sist några ord om en matiné,
som gafs å »le Palais d’industrie» i slutet af oktober
af »Les Orphéonistes en Fränce», ett slags »Orfei
Drängar» således, men något större: kören omfattade
8.000 man, och den sjöng för ett auditorium af
ungefär 20,000 personer. Och denna kör utförde med
stor precision ganska svåra saker. Han glömmer
aldrig inledningssången: »Salut au public». Plan såg
en massa sångare resa sig, hörde dem sjunga och
tyckte nog, att det lät bra, men litet svagt. Nå väl,
han hade bedragit sig: det var blott en fjärdedel af
sångarne, en dubbelkvartett, så till sägandes, på 2,000
man, som hade börjat. Midt i stycket reste sig
plötsligen de öfriga 6,000 sångarne, och då återskallade
den ofantliga salen af ropet: »Salut, salut!» fortissimo,
så att håren reste sig på ens hufvud och salen
genljöd af åhörarnes framhviskade »ah!», hvilket från
20.000 läppar fick en styrka, så att det nästan kväfde
körens fortissimo. Emellertid minskades effekten, när
man vant sig vid röstmassans styrka, som dock ej
kunde ersätta, hvad som brast i finhet. Soldatkören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
