Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På väg till Rom. Ur »En sjuttiotreårings minnen». Af Carl Rupert Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del vänner, som brukade samlas där om
lördags-aftnarne för att prata och sjunga. Där sågs löjtnant
Gustaf Brandelius, genremålare, med goda
genreämnen i svensk natur, begåfvad med humor och en
viss förmåga att »hitta på». Där kom bildhuggaren
Frithiof Kjellberg, lersmetaren från Småland, som vi
kallade honom, som nyss utfört en relief med nakna
pojkar, som hoppade bock. Någon gång var också
den snälle baron Rudbeck, genremålare, med i laget.
De öfriga voro mest musici och sångare, nämligen
Gunnar Wennerberg, som under ett par månader
studerade museiväsendet i Paris, vidare Oscar
Sten-hammar, första tenor, sångaren Haglund, svart som en
italienare, hvarför han kallades Signor Haglundi, andra
bas, och undertecknad, andra tenor eller första bas
efter behof. I kvartett sjöng Wennerberg första bas.
De tre förstnämnda bildade en trio, som under
sam-lifvet ganska betydligt »sjöng upp sig». Vi utförde
14 trios, af hvilka ej mindre än 8 voro komponerade
af Wennerberg. Vi kunde dem nästan alla utantill,
men när en stämma saknades, skrefs den upp ur
minnet af mellanstämman. Vi gjorde med dem
formligen furore, ej blott med landsmän, utan särskildt
bland infödingar, som beundrade både kompositioner
och utförande.
Här må det tillåtas den, som skrifver detta, att
nämna huru han älskade och beundrade Wennerberg.
Det var egentligen i Paris vi lärde känna hvarandra
och slöto ett vänskapsförbund för lifvet. Det
förmedlades först genom ett bref från Thekla Knös, som
bad Wennerberg hälsa på stipendiaten. W.
behandlade den nye vännen alldeles som kamrat, hade
samma lärare i att tala franska, nämligen gamle
professor Failliéres, känd af många svenskar, och han
tog sin middag i samma »Bouillon Duval» i »Salle
Montesquieu» som vi andra, och vid sina konststu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
