Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tsardömets apoteos. Af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men tsaren somna vill. Hans ögonlock
af sömnen tyngas. Fordom många gånger
af goda änglar väcktes han till ånger,
af drömmars förebud och elakt skrock.
»Han fordom var en god och vänlig man,
men efterhand hans föresatser sveko.
Ifrån hans läger goda änglar veko,
och djupt till satan sjönk han som tyrann.
Ett sista råd, så klagande och stilla,
förjagades som onda drömmars villa.
I morgon smickrets röst hans öra stjäl,
och helt han trampas ned af satans häl.
»Till dessa låga tjäll vid flodens stränder
först för hans skull sin straffdom himlen sänder.
Ty vill med elementen blixten slåss,
begynner den med torn och bergens toppar;
men sprider den bland mänskorna sitt bloss,
då drabbas oftast oförskyllda kroppar.
»De somnat in i dryckenskap och glam —
i morgon stela lik de skola vara.
De sofva lugnt liksom en hjord af lamm,
förrän den sanslöst stryps i jägarns snara,
då denne rusar fram med mordiskt stål
mot vildsvinsklyftan som ett bättre mål.
»Hör stormarna, hur hotande de gny!
De öfver isen spöklikt hjässan höja.
De vingar göra sig af kolsvart sky
och ridande på isen banden böja.
Hör, hafvets odjur tygeln söndersliter,
högt upp det sträcker fuktig hand med hån.
Det stampar vildt och isens järnband biter.
Snart hafva alla fjättrar sprungit från.
Den sista sviktar. Jag hör hammarns dån.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
