Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En pilgrimsfärd till Delfi, midsommaren 1905. Af Johan Bergman. Med 8 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marne (efter slaget vid Pydna) i Delfi hugfäst sin
redan då faktiska eröfring af Hellas. Men jag lämnar
dessa detaljer och fortsätter beskrifningen af vår
vandring uppför »den heliga vägen», som i krokiga linier,
omgifven af de olika grekiska staternas »skattkamrar»
(små byggnader för utställning af de dyrbara
tempelskänkerna), leder upp till hufvudhelgedomen, Apollons
tempel med den celebra orakelhålan. Af den senare
har man ej funnit något tydligt spår. Den har utplånats
genom den jordbäfning, som i senantiken förstörde
templet. Detta själft är dock så pass bibehållet, att
man af dess kullfallna pelare skulle kunna åter
uppresa ganska många. Själfva grundvalen och det hvita
marmor- och kalkstensgolfvet är till stor del bibehållet.
Imponerande och väl bibehållen är äfven den ypperligt
belägna antika teatern, på afsatsen närmast högre upp —
kanske den med hänsyn till naturomgifningarna
ståtligast belägna teater i världen. Efter vederbörlig
vallfärd till alla märkligare kvarlefvor från den klassiska
forntiden, styrde vi till sist våra steg till den berömda
klyftan, där enligt antik tradition Kaslalias källa sprang
upp. Och se, naturens rikedom synes vara outtömlig:
friskt och godt vatten strömmar fortfarande fram ur
klipphällarne — kallt och klart såsom det höfves
vatten från ett fjäll, hvars topp ännu kan höljas af is.
Det är stämning här uppe på denna öde
klipp-afsats med dess stolta minnen och dess oförlikneliga
utsikt.. Grusad är Delfis prakt, och Pytians röst är
stum, men den strålande solgud, som här dyrkades,
lefver än i dag; det förnummo vi granneligen denna
glödande sydländska midsommardag. Och stämningen
blef icke sämre när dagen började svalkas och bergens
skarpt tecknade skuggor gåfvo ny form åt landskapet.
Då syntes oss oraklets gamla daimonier sväfva öfver
marmorblocken och bronsstoderna. Och vi önskade
nästan, att sierskans gestalt hade suttit där igen. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
