Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En pilgrimsfärd till Delfi, midsommaren 1905. Af Johan Bergman. Med 8 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nernas sagobildande fantasi måste icke detta fenomen
ha utgjort!
Ett egendomligt brus nådde våra öron, när vi
närmade oss stranden. Vi trodde att det var
bafs-böljornas vanliga sorl mot stranden, som här var fylld
af sten och grofkornig sand. Men våra grekiska
ledsagare visste bättre besked, och när vi kommo fram
förstodo vi att de hade rätt. Det var en grodkonsert.
Massor af grodor kväkte i en korus, som med ens
gaf oss klarhet öfver Aristofanes’ idé att låta grodorna
bilda kören i den bekanta komedien af samma namn.
Våra förträffliga roddare hjälpte oss fram till den
närbelägna lilla järnvägsstationen Akrata, där vi väckte
upp stationsrestauratören, som beredvilligt bäddade åt
oss på restaurationsrummets alla bord. Tyvärr
åter-funno vi i de filtar han bredde på borden oräkneliga
synonymer till våra små obehagliga hyttkamrater från
skeppet Evboia, och när morgonrodnaden efter ett
par tre timmar gick upp öfver Helikon, var det oss
därför en sannskyldig befrielse att stiga upp — eller
rättare ned från borden, där vi haft den obehagliga
känslan att denna gång själfva vara upplagda såsom
något ätbart. De flesta af oss letade sig ned till
stranden, där vi landat, och kastade sig i vågorna.
Det var det mest uppfriskande badet under hela färden.
Därefter foro vi med Peloponnesosbanan utmed
södra stranden af viken till Korint, där vi återfunno
dem af våra kamrater, som ej vågat sig på Delfiresan,
och därifrån till den lilla byn Mykene, där vi på den
primitivaste af alla restauranter -— »Sköna Helena»
hette den i alla fall — intogo en middag, mindre
lukullisk men lika glad som i Delfi.
Men annorlunda åts där och dracks i Mykene
för 3,000 år sedan, det är visst och sant. Bättre
visserligen, men icke tryggare — det visar
erfarenheten från Agamemnons hemkomstkalas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
