- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
217

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där nationerna mötas. Skiss af Axel Dahlman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gränsande rummen, att något var att se. Människor
tillströmmade från alla håll. Alltjämt dansade det
unga paret. Man stod där beundrande, hänförd,
liksom bunden af en förtrollning, med andhämtningen
hämmad och hela ens varelse uppgången i att åskåda.
Jag lade märke till excellensan. Hon hade rest sig
blek och med ögonen gnistrande och försökte tränga
sig fram, men förmådde icke genomtränga den täta
hopen, som stod framför henne. Jag iakttog äfven
den polska damen. Äfven hon hade sett och stod
där orörlig, ängslig, med handen för bröstet, så att
man tyckte sig höra hennes hjärtas slag. Föremålen
för all denna uppmärksamhet fortforo alltjämt att
sväfva framåt behagfullt och omedvetet, liksom om de
själfva intet hade märkt af all den uppståndelse de
förorsakade. De voro nu de enda, som dansade.
Man hörde blott musiken och deras lätta danssteg;
en andlös tystnad rådde för öfrigt i salen.

Dock nu slöt musiken. De dansande stannade,
och förtrollningen var bruten. Människomassan
skingrade sig i alla riktningar. Ett ögonblick tyckte jag
mig se dem själfva, då de försvunno genom
utgångsdörren åt parken. Min uppmärksamhet upptogs af
excellensan, som i vild fart rusade fram och tillbaka
i hela salen, så in i smårummen och så åter ut i
salen. Nu närmade hon sig mig. »Hvar är min
son?» frågade hon på franska. Hvad skulle jag säga?
Icke ville jag störande ingripa i en begynnande
kärlekssaga. Det kunde också varit ett misstag, att jag
såg dem aflägsna sig utåt parken. Jag svarade, att
jag icke visste, hvart de tagit vägen, och hon skyndade
med olycksbådande uppsyn åter in i de inre rummen.

Själf lämnade jag salen. Därutanför möttes jag
af ett muntert sorl. Hvartenda bord i restaurangen
var upptaget af spisande eller drickande gäster. Den
öppna planen utmed kurhuset vimlade af promenerande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free