- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
230

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt guld. Af Thure S.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handslogo de och sedan uppmättes mossen och ängen
och riktiga och bergsäkra köpepapper kommo till stånd.

— Nu har jag lurat honom! log Nils Larsson.

Men Hans stoppade på sig sina gårapapper och

gick bort till Klara i Norrtorpet och var glad.

— Äss Gu’ vell, Klara lella, och inte alla mina
märken slå fel, så ska inte vi få några brö’bekymmer
i vår tid, jublade han och kysste tösen.

Ett år efteråt eller så vid pass kommo de
fram-dragandes med den så kallade centralbanan genom
socknen. Banan kom att stryka fram precis i kanten
af mossen, som Hans tillhandlat sig och som han
börjat dika ut. En dag kom en baningeniör
händelsevis att undersöka något, som han kallade mossens
struktur.

— Hm, det här är ju den yppersta bränntorf i
världen. Hvems är mossen? sporde ingeniören. Han
fick, förstås, reda på saken. Och sen dröjde det inte
länge, förrän han fick ett bolag, som tillhandlade sig
mossen af Hans för ett pris, som hvarken denne eller
någon annan i socknen kunnat drömma om.

Nils Larsson höll på att spricka af förargelse,
särdeles som hans affärer numera trasslat ihop sig så,
att han var nära ruin.

Några stenkast norr om mosskanten skulle
järnvägen öfver en liten å och där skulle fördenskull
byggas en bro.

— Få vi kila ut lite sten ur ditt berg, Hans?
frågade järnvägens schaktmästare.

— Gärna det, om det är dugligt!

Nå, när nu rallarne drabbade på berget med
borr och spett, så befanns det, att det innehöll den
finaste och likaste svarta granit man kunde tänka sig.

— Du är en karl med tur, du Hans, sa
ingeniören.

— Hm — jag visst nok om’et alltihop bå’ med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free