Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två dikter. Af Anders Österling - Hafsbris. Efter Stéphane Mallarmé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mig håller intet kvar, ej park i töcken skymd,
ej ljumma nätter blå, då öde lampan stirrar
på arkens tomma sken, hvars hvithet mig förvirrar,
och ej den unga mor, som bjuder barnet di.
Mitt hjärta hafvet ser och badar sig däri!
Jag reser fjärran bort! Steamer, till jordomsegling
ditt ankar lyft och glid i nya vattens spegling!
En leda, grym och svag, beveker än min själ
att tro i sista stund på viftningens farväl.
Och kanske tacklingen, som hamnens morgon
strimmar,
stormslagen vackla skall i långa skeppsbrottstimmar,
långt från sin ökust dömd till skräckfull undergång . . .
Men o mitt hjärta lyss, lyss till matrosers sång!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
