Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde (1 Okt. 1904—1 Okt. 1905). Minnesrunor af Emil Svensén - Johan Johansson i Noraskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med all makt skulle sätta sig emot detta oäkta
förbund, och bland dem slog missräkningen öfver till
förbittring, när äfven han visade sig nog svag att böja
sin nacke under det ok, som pålades af mångåriga
motståndare. Med anledning af detta sitt affall fick
Johansson upplefva mer än en bitter stund inom
riksdagen, och hade han trott, att det inom det
återförenade partiet skulle blifva möjligt att återupptaga
traditionerna från dess svunna storhetstid, så skulle han
och flera med honom snart få röna, huru grundligt
de misstagit sig. Genom denna svaghet hade den
liberala landtmannaflygeln i själfva verket försatt sig
utanför det politiska spelet, och när den frisinnade
rörelsen med ändtligen återvunnen kraft började resa
sitt hufvud, fick den vid valen vända sig mot mer än
en af dem, hvilkas rätta plats varit bland dess
själf-skrifna ledare, om de ej sviktat i ett afgörande
ögonblick. Johansson blef en af dem, som dukade under
för den uppåtsträfvande folkrörelse, bland hvars ledare
han kunnat intaga ett hedradt rum, om han själf blott
velat. Men kanske har hans egen vilja i det kritiska
ögonblicket icke varit så fri, att ansvaret för den
vacklande hållning, som blef så ödesdiger för det svenska
bondefrisinnet, i någon högre grad kan läggas honom
till last. Hans ekonomiska ställning hade blifvit
under-gräfd genom den frikostiga hjälp, som han en gång
lämnat åt en demokratisk folktidning, och det
skoningslösa utkräfvandet intill sista skärfven af den
tacksamhetsskuld, som han ådragit sig hos de forna
meningsvän-ner, hvilka hjälpt honom ur den svåraste
förlägenheten, torde i sin mån hjälpt till att drifva den
finkänslige mannen till det påkostande steg, som blef
så afgörande för slutet af hans politiska bana. För
den, som låter nedskrifva dessa minnen, var den
bortgångne under många år en personlig vän, och i
tacksam hågkomst har minnestecknaren särskildt att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
