Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Hedin. Af Emil Svensén. Med porträtt (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju kunde intaga dem på samma sätt som S. A.
Hedlund, hvilken i Handelstidningen på en gång
tillfredsställde allmänheten nyfikenhet och sina egna
grundsatser genom att upptaga ordensutnämningar under
rubriken Hvaijehanda. Men ingenting hjälpte, ej ens
då en stjärna nedföll på tidningens förnämste delägares
bröst. Ett häftigt uppträde följde mellan denne och
redaktören, hvilket slutade så, att Hedin med en
häftig ringning tillkallade en vaktmästare och med en
dramatisk åtbörd befallde den förfärade trotjänaren:
»Led ut orientalen». Huruvida befallningen åtlyddes,
förmäler ej historien, men det säkra är, att Hedin
efter den dagen icke blef gammal på sin post som
redaktör.
Hans afgång från redaktörsskapet följdes
omedelbart af hans återinträde i riksdagen, där han med
oförminskad kraft, men äfven med oförminskad
våldsamhet upptog kampen för sina idéer. De oskiljaktigt
förenade härordnings- och grundskattefrågorna fortforo
att enväldigt behärska den politiska ställningen och
kräfde obevekligt som offer den ena ministären efter
den andra. I början af 1880-talet försökte dåvarande
statsministern grefve Arvid Posse att vinna Hedins
värdefulla stöd för de stora frågornas lösning i
landt-mannapartiets anda, men blef kyligt afvisad, och
Hedin medverkade till de Posseska förslagens fall vid
1883 års riksdag, hvilka drogo ministären med sig.
Emellertid hade han i åtskilliga stycken kommit att
samverka med de frisinnade landtmännen. Så tydligt
som möjligt hade han visat dem, att hans förkärlek
för ett starkt försvar ingalunda sträckte sig till
mili-tarismen, och under hela denna tid möttes
oupphörligt deras vägar, så ofta det gällde ett nappatag med
byråkratien, såsom i striden mot P. A. Bergström om
kommerskollegium vid 1874 års riksdag.
Äfven på ett annat område föllo Hedins och landt-
Nornan iqoO, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
