Nornan. Svensk kalender / 1907. Trettiofjärde årgången / 2 (1873-1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två posthuma dikter af Fjalar (C. L. Östergren) - I. En drömsyn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag trädde in likväl och vandrade med häpnad kring i denna trolska värld, där allt var rikt och stort, men kallt som döden. Hvar gata var med stålblank is belagd, med is palatsens stolta pelarrader; hvart träd i parken gnistrade af rimfrost, men ingen blomma sände ut sitt doft, och ingen fågel sjöng i kronorna. I rymden isbark flög, och ofvanom sig hvälfde mörk en blytung vinterhimmel, där ingen strimma solljus bröt sig fram. Och midt bland denna stela prakt jag såg ett vissnadt, hopkrympt mänskosläkte vandra med dystra blickar och med bleka kinder. Hvar panna fårad var af djupa remnor, som om ett sekels sorg och tunga tankar i hjärnans kamrar rufvat. Kvinnor, barn, de buro alla ålderdomens prägel. Som skuggor gledo de förbi hvarandra, men ingen hälsning byttes, intet löje i ögat log, och öfver färglös läpp gick intet enda vänligt, hjärtligt ord. Enhvar med lifvets nödtorft sysslade och hade nog af egna tankars börda. Hvart hufvud sänktes tungt mot bröstet ner, mot marken stirrade hvar blick så skarpt, som om den sökt att lifvets ursprung finna. Men blott ett isfält mötte grubblarns öga, och i dess blanka speglar såg han ständigt sitt eget tärda och förfrusna jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>