Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktaren som mötte poesien. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småsak för henne att köpa hela Berlin, om hon hade
lust. Men troligen faller det henne inte i smaken.»
Men bredvid den högförnäme portieren stod en
portier af annan rang. Han sade sig komma ihåg,
att han en gång sett poesien vid järnvägsstationen.
»En mycket vacker dam», sade han, »men i högsta
grad onådig.»
Hon kom just då från Sverige, där hon hade
tillbringat det mesta af sommaren i skogstrakterna, och
ämnade sig nu söderut.
Men då portieren velat erbjuda henne hotellet,
Berlins finaste hotell, svarade hon mycket förnämt,
att hon aldrig sof en natt i Berlin. Hon gick direkt
med nattåget till München.
Ja, då reste diktaren också till München, och så
snart han ankommit till denna stad, gick han ut för
att söka efter poesien.
I det gamla München hade man allt litet reda på
henne. Hon brukade ibland bo några dar vid
Marienplatz; men hon reste alltid snart söderut till Tyrolen.
Man kunde till och med upplysa honom om namnet
på det gamla värdshuset i Adigedalen, där hon
brukade bo.
Då gick diktaren öfver Brennerpasset ned till
Sydtyrolen.
Han fann också snart den lilla byn och det gamla
värdshuset som låg midt i vinländerna söder om
Bozen, där man hade sagt honom, att poesien
brukade hålla till.
Ja visst kände värden henne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
