Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktaren som mötte poesien. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig. Andra sade, att du nyss varit hos dem, eller
att de snart väntade din ankomst. Det var lika svårt
att fånga dig, som att fånga en solstråle.»
»Jag ska säga dig», svarade poesien, »jag har
tröttnat på människorna. De behandla mig illa. Om
jag till äfventyrs har fattat behag till ett ställe och
slagit upp mina bopålar där, då göra de allt för
att drifva mig därifrån med sitt larm och sin oro.
Ja, de få ingen frid förr än de utplånat hvarje spår
efter mig. Men har jag väl försvunnit, ja, då veta de
ingen råd huru de åter skola få tag i mig, och då är
det intet slut på deras järnvägsresor och
automobil-färder för att spåra upp mig i någon undangömd vrå
af världen, där jag gömt mig. Och sedan bli de så
närgångna. ■ De skicka på mig sina otäcka
inter-vieware och önska förklaring och redogörelse för alla
mina tankar, ord och gärningar. Liksom jag inte hade
lof att göra hvad jag vill? Det roar mig att ge dem
galna svar och förvirra deras trånga hjärnor. Inte en
på tusen begriper dock ett ord af hvad jag säger dem.»
»Men så har du dock din hedersvakt!» sade
diktaren och såg med hänryckning upp i poesiens sköna
ansikte. »Du har dina tjänare — diktarne.»
»Uppriktigt sagdt», svarade poesien och drog ihop
ögonbrynen. »Uppriktigt sagdt, så finns det knappast
någon, som gör mig så mycken skada som just diktarne.
De fråga mig sällan till råds, innan de skrifva sina
böcker. De låtsa, som om jag inte alls funnes till, ja,
många af dem förneka till och med min tillvaro. De
mena, att de kunna reda sig så bra utan mig. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
