Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckan. Af Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ett stilla skimmer i det lugna vattnet, där
skogskantens svartbruna skugga aftecknade sig skarpt mot
himlens stålhvita spegelbild. De nedhängande
purpur-skynkena från båtens kanter drogo blodröda fåror,
som småningom smälte till en dunkel rand i
kölvattnet. —• — —•
De tolf från Firenze hade samlats till aftonmåltid i
den upphöjda framstammen. Öfver dem i tågverket
hängde brokiga lyktor, ur djupet lyste samma lyktor
ånyo, ständigt öfverströmmade af de ilande vågorna
från stäfven. Kring det dukade bordet, prydt med
strödda rosor, med frukter i silfverskålar och
dunkel-rödt vin i gyllene kannor och bägare, glammade de
unga, med blickar, klara som juvelerna på deras
dräkter. Och deras tal blixtrade smidigt, som klingorna
på deras präktiga värjor. De talade med ifrig
förvissning om alla de härligheter, som de snart skulle
få skåda, forntidens marmorstoder och nutidens
väldigaste verk, den gudomliges målningar i Capella
Sixtina. — Deras ögon glänste af förhoppningar, då
de hörde om den sköne Rafaello, han, som utan
smärta och möda besegrade alla svårigheter som en
ung gud, som tillbragte sina dagar i ett saligt
skapande midt i hoflifvets prakt, bland tidens största
män och ädlaste kvinnor. — De drömde om det eviga
Roma, det åldriga, som byggdes af urtidens heroer,
som i sig slutit en Catos gubbvisdom och en Neros
vansinnigt slösande ungdomsberusning ■— det gamla,
eviga, glada Roma, fullt af solljus, prakt och dunkla,
lockande äfventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
