Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur en tingshästs upplefvelser. Berättelse af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mycket gärna. Hade i alla fall tänkt mig in till
staden ett tag.
Sedan tog han på mössa och kavaj och satte sig
upp bredvid mig, alldeles lugn. När jag aflämnade
honom vid kronohäktet, sade han:
— Den här paschasen blir allt kvistigare för
kommissarien än för mig!
Och sannerligen hade inte den lymmeln rätt. Ehuru
personligen öfvertygad om hans brottslighet, hade jag
inte ett tecken till bevisning. Och aldrig har någon
stämning varit åtföljd af ett svagare förhörsprotokoll,
än det jag ingaf vid första rannsakningen.
Herrarna påminna sig kanske, att jag med afsikt
väntade tre dagar efter anmälan, innan jag började
röra i saken. Och därtill hade jag allt mina skäl.
Ty Vikholm var känd som en skräflare, och det var
därför inte otänkbart, att han under de närmaste
dagarna efter explosionen skulle hafva svårt att hålla tand
för tunga.
Så var det också. — Redan vid första
rättegångs-tillfället berättade ett vittne, att den tilltalade för flere
personer uppgifvit, att det var han, som på Blåskär
gjort upp brasan för Per Olsson.
På domarens fråga, om det verkligen förhölle sig
så, genmälde Vikholm, att han sagt detta, men endast
»på skoj». — Det borde vara klart för hvem som
helst, att han aldrig skulle yppa något, därest han vetat
sig vara den skyldige.
Så resonerade han. Och det var ju äfven så
riktigt tänkt, att han därigenom alldeles betog mig möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
