Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Porträttet på skrifbordet. En sommarkurshistoria från Lund af Henrik Wranér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade drag af modern — samma blida, en smula
skälmaktiga veck i mungipan!
Jaa! Hur skulle den se ut, som hon skulle få en
gång? Om hon skulle få någon! Utsikterna kunde
inte anses stora. I prästgården och hos storgubbarne
såg man henne öfver axeln -— bondsönerna voro
antingen stolta eller generade, och i hvarje fall dugde
hon inte att regera på ett stort ställe. Handlarens
tankar kunde »en blind se med förbundna ögon»
förstås, men så snäll han var, måste det erkännas att
Vår Herre inte gjort sig särskildt besvär med hans
skapelse — han var »groft tillyxad» som klockaren
o
sa. Ah nej, det blefve nog att vara ensam. Men så
hade ju lifvet mycket ljufligt ändå: och dessa här
sommarkurserna voro då rent af en himmel på jord.
Helt mekaniskt föllo hennes ögon på
skrifunder-lägget på bordet. Det var af grön flanell med
läderhörn och monogram i rödt silke på midten. J. B.
Johan Bokholm, förstås. Sydt af modern troligtvis.
Hade nog varit fint en gång men såg allt lite
luggslitet ut nu.
Det var ej låst utan bestod blott af två pärmar.
Hvad kunde där ligga emellan dem?
Hon skulle låta bli att röra något — det hade fru
Kvastenberg sagt. Naturligtvis skulle hon heller inte
göra det —- för resten funnes där nog ingenting alls —
märkligt — rent skrifpapper. Nå det kunde hon då
alltid titta efter––-Om hon af ovarsamhet komme
att stryka alltsamman i golfvet måste hon ju ta upp det
–-och af ovarsamhet strök hon ner underlägget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
