Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det nu var så nära. Min hustru ville, att vi skulle taga farväl
af hvarandra riktigt, såsom skulle vi ej mer träffas. »Se vi
hvarandra åter, så få vi räkna det, som hade vi fått hvarandra
en gång till», sade hon. Sådant der lät vemodigt. Vi befalde
oss i Guds hand, och jag tänkte: »Ah, nog kommer jag tillbaka.
Gud skall föra mig hem igen.» Och så har nu skett. Äfven
under den tid, då jag låg sjuk i Chicago, var jag viss, att jag
icke skulle dö der utan komma hem.
Med en mindre ångbåt foro vi från kajen ut på redden till
den engelska ångaren. Åtskilliga vänner följde med. Cameo
lade ut, och den mindre båten gick vid dess sida ett stycke
långt. Ännu ett farväl. Våra vänner stego ned i den lilla
båten och vände om. Jag viftade efter min hustru och min
dotter, så länge jag såg dem. Och sedan bar det af till sjös.
Cameo är en stor båt efter våra förhållanden, 830
registertons. Här voro vi nu samlade en skara svenskar och finnar på
väg till Amerika. När vi hade kommit utom skärgården och
det led mot aftonen af den första dagen, samlade Lindgren och
jag svenskarne och de svensktalande finnarne i fören af
fartyget. Jag klef upp på den upphöjning, som utgjorde nedgång
till mellandäcket (se bilden sid. 33). Lindgren stod nedanför.
Och så stämde vi upp en sång.
Det blef en ljudelig sång. Lindgren höll melodien, och vi
andra sjöngo med, så godt vi kunde. Var ej vår sång något
konstverk, så var den ett hjerteverk. Jag lade också in hela
min röst, och vek jag någon gång af från melodien, så voro
nog åhörarne så vänliga, att de trodde, att jag sjöng andra
stämman. Sedan vi sjungit och bedit, läste vi ett stycke ur
Guds ord. Det var godt att för denna lilla skara, som var på
resa till ett annat land, få tala om resan till det himmelska
fäderneslandet och om »Jesuslinien», på hvilken man reser fritt,
och om det nya tungomål, som alla skola utan svårighet kunna
tala, när de komma fram. Folket lyssnade uppmärksamt,
fastän flere fridstörare funnos der. De finnar, som ej förstodo
svenska, pratade och rökte rundt omkring, och dertill voro
några icke riktigt nyktra. Men det störde oss ingenting. Så
vardt afton den första dagen.
Andra dagen eller onsdagen voro rätt många passagerare
sjösjuka. Jag och Lindgren hade ingen känning alls af sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
