Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norr, dels voro svenskarne angelägna om, att jag skulle predika
hos dem.
»När ni kommer till Chicago, tilläde Moody, så ställ till
en stor väckelse i min kyrka, ty Chicago är en mycket
dålig stad.»
Sådana der uttryck ljödo ju besynnerligt i svenska öron,
men i Amerika äro de helt naturliga. Och Moody är
amerikanare han också.
Sedan vi hade språkat tillsammans kanske en timme ute
på verandan i det härligaste väder med den mest förtjusande
utsigt framför oss, gingo vi in i en salong, jag, Lindgren,
Em-rich, Hultman, Moody och hans fru samt filosofen. Hultman
spelade och sjöng vid pianot: »Blott en dag, ett ögonblick i
sender», hvilken sång gaf Moody anledning att ännu en gång
bittert beklaga sig öfver den babyloniska förbistringen. Sedan
föllo vi på knä och bådo. Jag bad på svenska och Moody på
engelska. Derefter spelade och sjöng Hultman: »O, Jesu, blif
när oss», hvarvid jag och Lindgren stämde in af alla krafter.
Det var en uppbygglig stund som få. Det kändes, att herrens
ande var nära.
Men nu led det tyvärr mot tiden, då vi måste fara. Moody
skjutsade oss ned till jemvägsstationen. Mig tog han upp
i sitt eget åkdon. De öfriga åkte i ett annat. Han körde sjelf,
och vi samspråkade, så godt sig göra lät, under vägen. Mina
försök att uttrycka mig på engelska lyckades, tror jag, bättre
än jag hade kunnat hoppas. Till följd deraf att de engelska
orden till stor del äro hemtade från latinet, och jag kände de
latinska uttrycken för, hvad jag ville säga, så vrängde jag till
de latinska orden med litet engelskt uttal och med engelska
ändelser. När man är i ett främmande land och skall försöka
göra sig förstådd af dess innebyggare, så skall man icke vara
ängslig utan bara gå på, såsom vore man en inföding. Hvad
man icke kan uttrycka med munnen, det kan man ofta säga med
hufvudets rörelser, med ögonen, med axlarna, med händerna,
ja äfven med fötterna. Så gjorde jag nu. Ibland förstod Moody
inte, hvad jag menade, men ibland förstod han det och uttryckte
sin glädje deröfver. På vägen till stationen körde vi in till
Sankey, för hvilken Moody nödvändigt ville presentera mig.
När vi kommo in på hans gård, trädde hans gamla mor ut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
