Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den står på kristlig grund, innehåller många goda artiklar.
Hufvudredaktören heter Hallner. Hans namn har förut flere
gånger förekommit i min berättelse. Han är isynnerhet en
ifrig och energisk nykterhetskämpe. Han vill icke veta af
någon beskattad och derigenom tillåten »likörtrafik» alls. Nej,
»botten ur tunnan!» det är det enda han fäktar för i den
delen. De andra kristliga och nykterhetsvänliga tidningarna vilja
väl äfven de ha »botten ur tunnan», men de tänka som så:
»Då vi ännu icke kunna få ut botten, så skola vi väl
åtminstone försöka att genom hög beskattning hålla igen locket
en smula.»
»Nej, säger Missionsvännen, skatten håller icke igen
locket, den skyddar endast botten, ty ju större inkomst
kommunerna få af skatten, desto svårare skall det bli att få bort
botten ur tunnan.»
Ja, ja, hvem vet! Jag har ofta tyckt, att Missionsvännen
begått ett stort misstag, då den sålunda gjort »allt eller intet»
till sitt mål. Men jag kan icke neka, att hans bevis stundom
gjort ganska starkt intryck på mig. Det är likväl att beklaga,
att denna olika ståndpunkt vållar åtskilligt gnabb mellan
Missionsvännen oeh Minneapolis Veckoblad.
På mina resor i Amerika var jag åtföljd af en stenograf
från Missionsvännen,[1] som för tidningen upptecknade mina
predikningar samt för öfrigt lemnade tidningen meddelanden om
resans gång o. s. v. Den välvilja, som tidningen i sina
berättelser ådagalade mot mig, öfverskred stundom alltför mycket
det tillbörliga måttet och gaf derigenom andra tidningar
kärkommen anledning till ganska pepprade uppsatser mot mig
och min verksamhet. Tidningen Augustana gjorde den pikanta
anmärkningen, att Missionsvännen gjort mig illaluktande genom
att röka för mig. Allt kött är hö, det är en gammal
sanning, som man ej bör glömma. Det var en liten svensk
flicka i Amerika, som skulle bedja Gud för mig. Hon hade
hört mitt namn men glömt det. Mitt porträtt i stentryck hängde
på väggen i hennes föräldrahem. Och hon bad:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
