Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När vi kommo till kyrkan, var hon emellertid redan
full-packad. Ja, hela gatan utanför var full med folk. Jag tyckte
just, att det var rätt åt pullmansboarne. Hvad var nu att
göra? Vi måste ordna det, så godt sig göra lät. Så många
som möjligt af dem, som stodo på gatan, släpptes ned i
jordvåningen af kyrkan. För dem fick Lindgren predika. Han
var grufligt ängslig, ja, riktigt blek af vånda, men det måste
gå. Gud välsignade ock hans predikan. Jag predikade öfver
Luk. 15: 1 —10, som var dagens evangelium. Det är ett
koste-ligt ord. Vill man hafva en rätt bild af Gud, skall man läsa
det kapitlet och se noga efter, icke blott hvad som står der,
utan ock hvad som icke står. Det är ofta först genom det
senare, man riktigt upptäcker det förra. Fråga den förlorade
sonens fader, hvem det var, som hade betalt sonens skuld
och sålunda gjort det möjligt för honom att utan kränkning
af sin rättfärdighet mottaga sin son. Nej, hvar och en känner,
att en sådan fråga vore en kränkning af fadersnamnet.
Efter middagen kl. 2.45 skulle jag bort och tala på en
gudstjenstlokal, som just den dagen öppnades och invigdes.
Det var salen vid Oak Street, som jag förut omnämt. På
vägen dit mötte vi ett liktåg. Det var en ung svensk, som
skulle begrafvas. Hans föräldrar voro troende. Den unge
mannens död var en sorglig historia. Han blef kl. 1 på
morgonen den 4 juli mördad midt på öppen gata i Chicago. Han
var på väg hem, stilla gående, då han vid ett gathörn mötte
en alldeles obekant man, som utan vidare ordvexling skar
halsen af honom. Dagarne efteråt utdelades bland svenskarne i
Chicago en proklamation, som uppmanad^ dem att samlas till
ett massmöte för att besluta om, hvilka åtgärder de skulle
vidtaga, på det att mördaren måtte blifva befordrad till laga
näpst. Jag yttrade min förvåning deröfver och frågade:
»Är icke det polisens sak?» hvarpå man svarade mig:
»Polisen? Den gör ingenting utan påtryckning.»
Jag kan icke säga, att detta svar ingaf mig synnerlig
vördnad för amerikanska rättsförhållanden. Redan förut hade jag
i en amerikansk kyrka hört en pålysning, som kallade folket
till massmöte på en bestämd dag i veckan för att genom en
kraftig resolution påyrka, att dr. Cronins mördare måtte
befordras till laga straff. Mordet på dr. Cronin upprörde på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
