Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rundt omkring denna stad ligger en mängd grufvor,
ur hvilka årligen brytas ganska stora qvantiteter guld- och
silfvermalm. Vi voro nere i en guldmalmsqvarn, der malmen
sönderstampades till ett fint mjöl, som sedan skickades ned
till smältugnarne. Det var intressant att se.
Klockan var fem på e. m., då banan blef klar, och tåget
kunde fortsätta. Till följd deraf att jag skulle predika i
Denver på aftonen, kunde jag dock icke följa med det vidare,
utan måste med det nedgående tåget återvända till Denver.
Det var tråkigt men kunde nu icke hjelpas. När vi kommo
till Denver, måste vi skynda oss allt, hvad vi kunde, för att
hinna till kyrkan till kl. 8, då sammankomsten skulle börja.
Det hade regnat i staden och var förskräckligt smutsigt på
gatorna. Vi kommo fram till kyrkan alldeles flåsande.
Me-todistp^storn, som var tillstädes, såg, att jag var trött, och
frågade, om jag icke ville hvila något, innan jag begynte.
Det var jag genast med om.
»Då skall jag börja», tilläde han. Och han begynte. Men
han höll icke något uppbyggelseföredrag utan berättade i
stället om sin resa till Stockholm år 1888. Han hade
nämligen deltagit i den verldskonferens, som kristliga föreningen
af unge män det året höll i Sveriges hufvudstad. Han hade
också vid konferensen, sade han, hållit ett föredrag på tyska,
i hvilket han skildrat de särskilda kristna kyrkornas ställning
i Amerika. Han hade dervid meddelat, huru många
församlingar och huru många kyrkor hvart och ett samfund egde.
När han nämt om metodistsamfundet, dess utbredning, dess
kyrkor, dess verksamhet o. s. v., hade han bedt en svensk
biskop, som satt bredvid honom, tolka för de församlade, hvad
han hade sagt. Derpå hade biskopen svarat: »Det behöfs
icke; nästan alla, som äro här, förstå tyska» — »ty, tilläde
pastorn nu, biskopen ville icke låta den svenska allmänheten
veta, hur mäktigt vårt samfund är i detta land.» När han sade
dessa ord, hördes en handklappning borta i salen, men bara
en. Hela församlingen förhöll sig tyst, och jag kände mig en
smula häpen. Men så tänkte jag: »Jag är ju i Amerika nu
och inte i Sverige.»
När jag gick från kyrkan, hade jag sällskap med
augu-stanapresten på platsen. Knapt voro vi komna utom porten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
