- Project Runeberg -  Genom norra Amerikas förenta stater /
531

(1890) [MARC] [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

delser material af alla slag till hands; och med sin tillgång på
arbetskrafter kan det reparera nästan lika fort, som något blir
förstördt. För att hastigt kunna släcka en utbrytande eldsvåda
i tunlarne står ständigt ett eldadt lokomotiv uppe på Summit
station, försedt med en stark pump samt åtta stora vattencisterner.

Tåget stannade en liten stund på Summit station. Boring
och jag gingo ut för att se oss omkring. När vi gått några
steg, läste vi till vår öfverraskning på väggen med svart färg
de orden målade: »Come to Jesus» (Kom till Jesus). Någon
gudfruktig resande hade uppenbarligen satt dit denna
inbjudning, och man hade haft försyn för att stryka bort den.

När vi kommo in i Californien, voro vi utsatta för en liten
jernvägsolycka. Ett tåg, som kom vesterifrån, hade urspårat
och förstört banan, så att vi blefvo sinkade i fyra timmar. Det
var förfärligt hett, såsom om vi hade stått framför en bakugn.
Vi voro ute och sågo på, huru man försökte hjelpa upp
lokomotivet på banan igen. Medan vi så vandrade omkring, stälde
sig Boring och stampade på en tvärstock. Den gick tvärt af.
Den hade naturligtvis underifrån ruttnat, och utan tvifvel voro
många af samma dåliga beskaffenhet. Man måtte icke se om
banorna synnerligen noggrant i dessa bygder. På långa
sträckor observerade jag också, huru, vid skenornas förening med
skarfjern, bultar voro inslagna endast i hvartannat hål. Icke
är det att undra på, att så många olyckor förekomma här.

På tåget funnos några indianfamiljer. De hade icke
tillträde till vagnarne utan fingo sitta på platformema vid
vag-narnes ändar. Sannolikt åka de der för ringa pris, kanske t. o. m.
gratis. Jag glömde fråga derom. De fleste voro klädda till
hälften på amerikanskt, till hälften på indianskt vis, sågo feta
ut och voro mycket smutsiga.

Några mil innan man kommer till Sacramento, Califomiens
hufvudstad, passerar banan en punkt, benämd Cape Horn, som
företer de mest storartade scenerier. Jag kan icke beskrifva
denna punkt bättre än genom att låta mina läsare se en bild
deraf (sid. 464). Man befinner sig der högt uppe på bergväggen,
och så nära bråddjupet, att det tyckes, som skulle man nästan
från vagnen kunna hoppa direkt ned i floden, som flyter 2,500
fot nedanför i dalen. Från bergväggen passerar man sedan
öfver en klyfta på en bro, som är 113 fot hög och 878 fot lång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norraamer/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free