Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Till New-York. Öfver Atlanten. I Liverpool. I Göteborg. Hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kommit från New Britain för att få helsa på oss. Det
var en ljuflig stund. Sedan vi samtalat och läst Guds ord, föllo
vi ned på våra knän, tackade vår trofaste Gud för all hans nåd
samt bådo, att han skulle vara med oss på våra skilda vägar.
Derpå sade vi hvarandra ett hjertligt farväl.
Tidigt på morgonen följande dag lade den ståtliga ångbåten
ut till sjös. Två dagar hade vi mycket vackert väder. Några
svenskar voro äfven ombord, men till följd deraf, att jag ännu
var mycket svag och isynnerhet hade svårt för att stå, blef
det ingen predikan af. Och Lindgren tycktes icke hugad att
predika ensam. Sedan följde flere dagar hårdt väder, så att det
var alldeles omöjligt att hålla någon sammankomst. Det stora
fartyget hoppade, som hade det varit en liten båt. Stundom
skakades det så, att man kunde tro, att det skulle gå i stycken.
Jag hade önskat att få se Atlantiska hafvet i riktig rörelse, och
det fick jag äfven. Det var en ytterst praktfull anblick. Från
morgon till qväll satt jag uppe på däck och betraktade det
härliga skådespelet. Det låter sig icke beskrifvas. O, huru talade
icke allt om Guds härliga makt och majestät! Hvarken jag
eller Lindgren hade någon den ringaste känning af sjösjuka.
Ombord rönte jag mycken välvilja. Alla tyckte, att det
var ömt om mig. De första dagarne kunde jag icke gå utan
att stödja mig på Lindgren. Uppför och utför salongstrapporna
måste han i det närmaste bära mig, men så småningom stärktes
mina ben. När jag kom fram till Liverpool, kunde jag redan
någorlunda bra reda mig sjelf.
På tisdagsaftonen den 17 december anlände vi till den
irländska staden Queenstown, der posten aflemnades. Jag hade
aldrig kunnat föreställa mig, att posten mellan Europa och
Amerika skulle vara så oerhördt stor, som jag här såg. Tio
eller tolf man voro under några timmars tid upptagna med att
bära upp postsäckarne på däck; och när de lågo der
uppståp-lade, tycktes de vara en tillräcklig hop för att fylla ett ordentligt
magasin. Och dock var detta endast en dags post. Teutonic,
som kom några timmar senare, hade säkert lika mycket den
också.
När vi på onsdags morgon kommo till Liverpool, var det
ebb, så att Alaska måste ankra långt ute på tjärden och ligga
stilla flere timmar. En mindre ångbåt kom dit ut för att hemta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
