Från Gud du kom till jorden ned,
Men trifdes ej:
Guds englar strödde vaggan med
Förgätmigej.

Då gick i sköna bilder opp
För minnets syn
Den verld, du glömt, och tåren lopp
På liljehyn.

Som blommans dagg i rosig vår
Af vänlig vind,
Af mamma kystes bort hvar tår
På barnets kind.

"Se! mamma vakar hos dig än
Och englar till:
Gråt ej: du blir väl frisk igen,
Om Gud så vill."

"Deroppe strålar stjerneön
Jag ber dit opp
För dig: der mötes hjertats bön
Af tröst och hopp."

Ack! moder! snart var stjernan släckt,
Och sol gick opp
Men barnets matta andedrägt
Begrof ditt hopp.