Ack! Himmel! om du ville skicka
Med blommorna i vänlig vår
En liten öm, oskyldig flicka,
En engel med gullockigt hår,
Hvars kärlek ren, som hvad jag drömde
Som barn mitt väsen öfvergöt!
Jag sorg och strider gerna glömde,
När hennes famn mig inneslöt.

Hvar är den bygd, som henne hyser,
Hvar är den jord, som henne bär,
Hvar är den sol, som henne lyser,
Säg, himmel! hvar den engeln är?
Finns hon härnere i naturen,
Hvi döljes hon då för min syn —
Finns hon deruppe i azuren,
På något stjernklot ofvan skyn?

Härnere, tyst! hvem är som talar?
I blommig dal en aftonflägt
Sin muntra färd kring berg och dalar
Förtäljer solens blomsterslägt.
"Tag mig till sällskap på den färden
Härnäst, sen du dig hvilat här:
Jag följer dig kring vida verlden,
Att söka opp min själs begär!"