Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pälsar och mollskinnsrockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sån’t skräp ... Nä nu fryser ja’ då rent. . . Åjåjåj,
hva ja’ fryser . . .
Först då stjärnglansen började gråna in i
morgonskymmet, kommo ingenjörerna utdrantande,
gäspande och okrya.
På en vattenså, som man glömt lyfta in om
kvällen, hade banden sprungit. De huttrade i
200-kronors-pälsarne och önskade sig vara hemma i
varma sängar. Svuro, bildadt och nätt öfver
klimatet uppe i »vild-Sverge», med vintrar, utan slut.
Men så är det: där man är dömd att tjänstgöra,
där måste man stanna, vore det så tusen mil från
stad och civilisation .. . långt åt hälsike i
polartrakter . . . som här. . .
Och så vidare, i trista monologer.
På sätena, bredvid pälsarne och filtarne darrade
ömkliga figurer. Liknade de något, så var det
stora, sömniga apor, eller ruggiga höns, efter ett
höstregn. Det var knappast lif i dem, stackars
pojkkräk.
Det finns en grindvakt vid en större station
nordpå. Han går på träben. Förfrös foten en
natt som pojke, då han skjutsade och tvangs att
stanna ute i kölden, fick kallbrand och amputerades.
Men det var, för att han hade för trånga skor på
sig. Finns ingenting så farligt som trånga skor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
