Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långnäbb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framkanten, lutade hufvudet bakåt och lät mjölken
sakta sila in mellan tänderna.
Den, som ville, förstås. Det öfriga fick ta sig
vägar utanför ned öfver hakan, utefter halsen, under
skjortan.
Det kittlade. Olle fnyste till, så skeden blef
tom. . . Nej, det där var lifvadt; det måste han
göra om. Undrade, hvar råttan i stenfoten blef af?
— Olle!
Det ropades inifrån.
Nu gällde det att ligga riktigt stilla och vara
så tyst, så tyst.
— Har ingen sett gossen?
Lyckligtvis var gräset bra långt. Olle gjorde
sig så tunn, så tunn och tryckte som en
rapphöna. Och han var så tyst, som det tystaste i
världen.
Nu prasslade det igen. Det var ledt. Tänk,
om det där prasslet varskodde och lockade hit dem.
— Olleee . . .!
Det lilla hjärtat pickade så tätt och så hårdt;
tänk om det hördes!
— Han är nog ute på åkern me’ far. Det
var Majas röst.
— Du får gå å si ätter, du Maja. Annars
har han nog traska’ te grannas. . . Ta halsduken
på å spring på eviga minuten.
Gudskelof! Borta. Han andades igen. . . Kuggade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
