Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förutbestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, gud vet’, hvad man då skulle finna på. —
Någon antediluviansk fågel. . . Ty »näbb» hade han
ju, »stjärt» också, men denna satt, löjligt nog, på
sidan af magen, och benens antal var — vidriga
abnormitet — tre. En riktig rötmånadsföreteelse,
gu’ signe kräket.
Båtsman Spännares kaffekokare.
Spisen, kokaren och Anna Brita — se där,
båtsmannens husliga treenighet!
Långt från hem och land, på sina
kommenderingar, stod en bild för honom. Under La
Platas brännande sol eller på Reikiaviks redd med
horisont af isberg, när kamraterna trallade »Lapaloma»
på frivakterna eller nattskottet gått och kojerna
darrade under snarkningarna — ständigt spökade
bilden: två näfverskor på en spishäll och en brun
hand, icke utan sina perioder af vattuskräck,
matande elden under den svartsotade, rundbukiga
trebeningen.
Som skrifven in i båtmanssjälen med det
sotigaste eldkolet ur hemspisen satt den bilden där.
Icke så alldeles oförklarligt för öfrigt: rundbukingen
med sitt evigt flödande bruna spad slök all
båtsmanstorpets äring, och väl åtskilligt därutöfver;
handen hörde Anna Brita till, Anna Brita åter tillhörde
Spännare — »i nöd och lust».
Ibland hörde den gode båtsmannen ett litet
gny i en spånkorg, som med tre grofva snören var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
