Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zamora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Så hon sporde: ingen hörde
Henne mera. Ut åt hafvet
Skeppet bovtflög som en halsörn,
Och försvann i blåa fjerran.
Hvarje morgon se’n till stranden
Gick hon och på hafvet fäste
Tårfullt öga: der hon dröjde
Mången månljus natt i klagan,
Och så bad hon: ”milda måne!
Sänd mig en af dina strålar,
Att de bära mig till honom,
Som jag saknar — till din broder.”
Och en qväll, då hennes systrar
Kommo sjungande till viken,
Att vid månans dager plocka
Perlor opp ur silfversanden;
Funno de Zamora bleknad
På en klippa, händren knäppta
Som till bön, och brustna ögat
Stirrande ännu på hafvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
