Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Q
är norra Sverige dock icke alldeles blottadt på mera värmefordrande
xerofyter, låt vara att de äro få till antalet.
Sydskandinaviska xerofyter få vi sålunda benämna
Sedum-arterna, af hvilka ej mindre än tre, Sedum aere, S. sexangulare och S.
annulati, i det följande komma att omtalas. Den sistnämnda leder dock på
grund af sin ettårighet öfver till tropofyterna. Af släktet Pyrola äro P.
chlorantha och P. media att räkna till denna grupp; äfvenså Asplcniuvi
ruta muraria, A. septentrionale och A. trichomanes.
Tropofyter. Nyss nämndes att det var på väsentligen tvänne sätt,
som våra växtarter förmått tillpassa sig mot bristande vattentillgång under
vissa perioder af sin tillvaro. Det ena är xerofyt.ernas, hvilket innebär
ständig sparsamhet, närmast därför att de lefva under sådana
förhållanden, att de när som helst kunna utsättas för en torrperiod, hvilken annars
kunde kosta dem deras lif.
Vi ha emellertid otaliga växplatser, där äfven under den torraste
sommar växterna kunna vara fullt säkra för att uttorkningen af den mark,
i hvilken de lefva, ej blir så fullständig, att de icke kunna arbeta. En
rik vattentillgång medför som allbekant för växtlifvet en yppigare
utveckling beroende på kraftigare assimilation under förmedling af liflig
transpiration. Med oundviklig säkerhet kommer dock en gång vintern, då
vattnet fryser i marken, dä ingen möjlighet för nämnvärdt förnyande af
förloradt vatten finnes, samtidigt som förlust af vatten utöfver en viss
gräns är detsamma som död. Naturen har löst problemet att konstruera
en växttyp lämplig för tillgodogörande af sommarens vattenrikedom, men
duglig att motstå vinterns fysiologiska torrtid på så sätt, att hithörande
växter vid den vattenrika vårens inbrott i de utväxande skotten och i
den rika bladskruden erhålla en mångdubbelt större assimilations- och
transpirationsyta, hvilken vid den kalla, torra vinterns inbrott genom
löf-fallet eller ofvanjordsdelarnas bortvissnande ånyo försvinner. Det är dessa
växttyper vi kalla tropofyter. I artantal utgöra de den öfvervägande
delen af Nordsveriges flora, i individrikedom mäta sig möjligen xerofyterna
med eller öfverträffa dem.
Gradationen mellan full och riklig vattentillgång under hela
vegetationsperioden å ena sidan och en periodvis betydande uttorkning af
marken å den andra är emellertid för olika ståndorter så stor, att det
ingalunda är oväntadt, att bland de tropofilt utrustade växtarterna finna en
hel serie af arter, hvars sommarorgan (blad och assimilerande skott) äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
