Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUN NORDSVENSKA FLORANS EKOLOGISKA HUFVUDGRUPPER ] 3
masurbjörken (B. verrucosa). Vidare aspen (Popilius tremula), gråalen
(Alnus incana), hvilken dock är mindre utpräglad, sälgen (Salix cap rea
samt flertalet af de nordiska buskartade Salices (S. aurita, S. cinerca, >.
pentandra m. fl.) och bland risen blåbäret (Myrtillus nigra). Bland
fjällarterna äro att nämna Betula nana samt flera Salix-arter (S. lapponum, S.
lanata, S. hastata, S. reticulata, S. polaris m. fl ). Af Norrlands
sydskandinaviska träd och buskar äro väl eken (Ouercus robur) och Cotoncastcr
att anse som xerofila tropofyter.
Det är i all synnerhet den nordsvenska florans fleråriga örter och
gräs, som iklädt sig tropofil dräkt, och bland dessa hafva de, hvilka lefva
på torrare platser, äfven anlagt en xerofil sommardräkt. Af nordiska
arter, som ingå i barrskogarna, må som exempel anföras Air a flexuosa,
Calama gr os tis-arter, Epilobium angustifolium, Fcstiica ovina och F. rubra.
Gtiaphalium silvaticum, Nardus, Polypodium vulgäre. En i vår
vegetation viktig artgrupp bilda de xerofila tropofyter, som utgöra
hufvuddelen af den fanerogama vegetationen å Nordsveriges vidsträckta
myrmarker: Carr. r arter, såsom C. ampiillacea, C. goodenoughii, C.
limosa, C. irrigua, Scirpus cæspitosus, Eriophorum arter, särskildt E.
vagi-natum, m. fi.
Sydskandinaviska arter af denna grupp saknas så godt som helt i
Norrland. Pteris är väl den enda mera typiska; på gränsen stå en del,
t. ex. Calamititha och Veronica officinalis, den senare med vintergröna blad.
Hos flertalet nedvissnar redan på hösten den hufvudsakliga delen af
ofvanjordssystemet, medan öfvervintringen sker genom ett väl utveckladt
underjordssystem eller ett i själfva markytan liggande skottsystem, som
tack vare sin stora rikedom på reservnäring under våren raskt uppbygger
ett nytt ofvanjordssystem.
Denna fördel äger icke de ett- och tvååriga växter (hapaxanter),
som i begränsadt antal ingå i floran. ’ De drifva visserligen den tropofyta
ytreduktionen till sin spets, men förlora pä samma gång, tack vare det
begränsade näringsförråd fröet kan innehålla för det kraftigare
assimilationsarbetet, en väsentlig del af den korta vegetationsperiodens gynnsammaste
del. Icke förty finnas inom tvänne grupper af växtsamhällen, nämligen
sydbergens och den odlade jordens, ganska många såväl vilda som införda
hapaxanter, af hvilka dock endast få torde med något fog kunna räknas
bland de xerofila tropofyterna. Exempel äro Filago montana, Scleranthus
anvuus och Verbascum thapsus. Flertalet äro mesofila tropofyter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
