Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUN NORDSVENSKA FLORANS EKOLOGISKA HUFVUDGRUPPER
] 3
den vida vanligare Rhamnus frangula. Länge nog ha de, som arbetat med
norrländsk växtgeografi, sökt uppehålla fiktionen om en dylik porsregion,
uppenbarligen i känslan af behofvet att kunna uppdela det vidsträckta
nordliga och inre barrskogsområdet i tvänne partier. Detta behof före
finnes ovedersägligen, men att uppställa porsen som karaktärsväxt för
en nedre, mera värmefordrande region är intet lyckligt grepp. Vi ha
med användande af allt tillgängligt material uppgjort en karta öfver
porsens utbredning, fig. 1. Af denna framgår, att arten uppenbarligen är så
sällsynt, att den ingalunda ägnar sig som karaktärsväxt för en region.
Arten är visserligen en xerofil tropofyt, men den har därjämte speciella
kraf särskildt på humushaltig mark, hvarför den ovillkorligen måste blifva
sällsynt. Bättre skulle då Rhamnus frangula passa som regionsprototyp,
men ej ens denna art är lämplig, detta därför, att densamma såsom meso
fil tropofyt endast kan förekomma på jämförelsevis få ståndorter och icke
tillhör de klimatiskt härskande växtsamhällena.
Alldeles detsamma gäller lönnen såsom representant för en särskild
region. Såsom icke tillhörande de härskande xerofila växtsamhällena äro
denna sydskandinaviska arts nordliga ståndorter numera alldeles för få och
splittrade för att den lämpligen skulle kunna uppställas som
karaktärsväxt för en särskild region, de skulle ock mera beteckna gränsen för lönnens
forna större än för dess egentliga nutida utbredning, jfr kartan 4. Den
verkliga nutida utbredningsgränsen, som för öfrigt ännu icke är möjlig att draga,
ligger dessutom så sydligt, att den ej tjänar nu ifrågavarande syfte.
Vid analys af regionbegreppet och af hvilka arter, som böra och
kunna användas som karaktärsväxter för regionerna, komma vi till det
resultat, att det måste vara arter, som tillhöra de härskande, d. v. s.
de xerofila växtsamhällena, ty endast dessa förekomma i sådan mängd
och med en så kompakt gräns, markerad af talrika ståndorter, att de likt
björken och barrträden i fjälltrakterna å ena sidan ge en fysiognomiskt
klart framträdande gränslinje, hvilken å andra sidan verkligen beror på
klimatiska kraf.
Vi kunna med säkerhet säga, att intet af skogsträden utom möjligen
Betitla verrucosa, hvilken ju står på gränsen mellan xerofila och mesofila
tropofyter, tillfredsställer dessa fordringar. Masurbjörkens utbredning är
dock närmast på grund af hopblandning med Betula odorato, ej tillräckligt
i detalj känd, lika litet som hvilka lifsvillkor den fordrar. De busk- och
örtartade vanligare xerofila arternas utbredning är i de flesta fall så godt
som icke i detalj studerad inom Nordsverige; florornas uppgifter »allmän»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
