Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
oss ha funnit ett ord, som ger ett uttryck ät det väsentliga både i
hithörande arters kraf på klimatet och i deras geografiska utbredning. Att
det därjämte gärna leder tanken på vårt eget land är ju intet fel. Som
växt-geografisk term synes ordet först ha användts af P. OLSSÖN (201, s. 10).1
Termen sydskandinavisk för de mera värmefordrande arterna
synes oss icke lika väl funnen som termen nordisk, men vi ha icke kunnat
utfinna någon bättre. I själfva verket vore kanske ordet
centraleuropeisk mera uttrycksfullt, ty många af de arter, som ingå i denna grupp,
vinna sin rikaste och fullaste utveckling och allmännaste utbredning först
på kontinenten. Vi ha emellertid ej velat använda denna term,
alldenstund en motivering af densamma fordrat en vida mera ingående
utredning af växtarternas utbredning utanför Sverige än vår tid medgifvit.
Till sist torde äfven några få ord böra sägas hvarför en gruppering
af fioran efter de grundprinciper, som RaüNKIÆR 2 uppställt, icke i ett
arbete som detta synes oss lämplig. Hans utgångspunkt är en uppdelning af
växtarterna efter deras »tillpassning att öfverlefva den ogynnsammaste
årstiden». Han urskiljer en serie grupper, hvilka i många afseenden komma
att hvila på likartadt grundlag, som den ofvan gjorda uppdelningen med
hänsyn till förmågan att reagera mot inskränkning i vattentillgången.
Hur intressant och i många afseenden gifvande än Raunkiærs system
kan vara, är det uppenbarligen icke ägnadt att utgöra utgångspunkt för
själfva hufvudindelningen af ett lands vegetation. Det har sin
egentliga plats först då det gäller det ekologiska studiet af
växtsamhällsgrup-perna. Af stort intresse blir en gång att undersöka och sammanställa i
hvilka olika proportioner de skilda lifsformerna (luftväxter, ytväxter,
markväxter etc.) ingå i exempelvis de härskande nordiska xerofila
skogssamhällena i jämförelse med de mesofila tropofytsamhällena m. m.
1 Han inlägger dock i detta begrepp en annan betydelse än vi och afser därmed
»sådana arter som hufvudsakligen förekomma i Norrlands barrskogsregion», icke äro
egentliga fjällväxter, men i allmänhet äro subalpina eller förekomma i »fjälltrakter». Han
nämner Galium triflorum, Mulgedium sibiricum, Myricaria germanica, Polemonium
cæruleum, Rubus arcticus, Salix 7nyrtilloides, Sceptrum carolinum och Viola umbrosa.
2 C. Rannkiær, Tvpes biologiques pour la géographie botanique. Overs. av det
Kgl. Danske Vidensk. Selsk. Forh., Köpenhamn 1905. — Planterigets Livsformer og deres
Betydning for Geografien. Köpenhamn 1907. — Livsformernes Statistik som Grundlag
for biologisk Plantegeografi. Botan. Tidskr., Bd 29, Köpenhamn 1908. —
Formationsunder-sögelse og Formationsstatistik. Botan. Tidskr., Bd. 30, Köpenhamn 1909.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
