Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOPOGRAFI OCH GEOLOGI I FÖRHALLANDE TILL VEGETATIONEN
55
funnits geografer, sora sökt förneka kedjans tillvaro. Geologernas arbeten
hafva dock klart visat de skilda delarnas samhörighet.
Fjällkedjans bergarter äro af väsentligen annan natur än urbergsområdets.
De utgöras dels af ett västligare stråk företrädesvis af mjuka skiffrar, här
och hvar kalkrika eller med inlagrade kalkstenar, allt af silurisk ålder, dels af ett
östligare, bestående företrädesvis af hårda algonkiska eller äldre bergarter,
kvartsiter, gneiser, glimmerskiffrar och hornbländeskiffrar (sevegruppen).
Det antages numera allmänt, att dessa genom öfverskjuten veckning äro
förflyttade österut öfver silur och urberg, anstående i fjällkedjans ostbrant.
Jfr högboms karta öfver berggrunden (138, s. 76). Dessa öfverskjutna
partier bilda hufvuddelen at de egentliga fjällen på den svenska sidan och
te sig ofta som en skarpt framträdande fjällmur, resande sig öfver skogslandet
i öster. På de planskiffriga sevebergsarternas ursprungligen relativt jämna
lager ha genom eruptiva bergarter uppbyggts fjällkäglor eller massiv, medan
å andra sidan erosionen i desamma utskulpterat djupa dalar, hvilka ha
karaktär af genombrottsdalar. I de tvärbranta stup, sora uppstått i dessa
dalar, äfvensom där fjällmuren mot öster bildar bergskedjans rand eller
där kring mera fritt liggande öfverskjutningsskollor tvärbranter uppstått,
träffas öfvervägande antalet af de sydberg, som på grund af sin
artrikedom sedan långa tider tillbaka tilldragit sig botanisternas
uppmärksamhet. Det är också dessa märkliga ståndorter inne bland fjällen, som
varit en af utgångspunkterna för våra egna långvariga och omfattande
studier öfver Norrlands mera värmefordrande växtarter.
En hvar, som något noggrannare genomgår detta arbete och studerar
dess kartor, skall finna huru betydligt rikare på sådana sydberg och äfven
exempelvis på ståndorter för sydskandinaviska arter öfverhufvud de östra,
af sevegruppens bergarter uppbyggda delarna äro i jämförelse med de
västra fjälltrakterna, där flacka terrängformer härska, utmodellerade i mjuka
skiffrar (köliskiffrar). För de 10 på kartan 3 utmärkta sydskandinaviska
arterna känna vi inom fjällkedjan tillsamman 107 ståndorter, hvardera med
en eller flera arter. Af dessa ligga blott 24 inom de näringsrika, lättvittrade
köliskiffrarnas område, medan 83, och däribland flertalet af de artrikaste, äro
belägna på de ur marksynpunkt ofta vida mindre gynnade seveskiffrarna.
Mjuka skiffrar eller kalkhaltiga bergarter anstå nog ibland vid de hårda
sevebergarternas bas, just där fyndorterna äro till finnandes, men det
är uppenbarligen själfva topografien med branta berg, hvilka lämna
vindskydd, ackumulera solvärmen och i sina sprickor samla nödigt
vatten till de källor, som sippra fram vid stupets bas, som skapar de af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
