Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYDBERGENS FLORA OCH VEGETATION I O I
sernander (229 b, s. 211) fäster under anförande af förekomsten
af Blechnum, Daphne, Listera ovata m. fl. i Gröndalen — Ljusnans
nordligaste källgren i denna trakt — uppmärksamheten vid densamma som
vandringsväg. Gröndalen förenas med Malmagen genom en dal med en
passpunkt vid c. 850 m.
Helt nära nu nämnda passpunkter, framförallt den sydligaste, har
Birger undersökt några växtrika sydberg. Hammarfjället med 20,
Funäsdalsberget med 13, Tännäsberget med 9 och Medskogsberget med 7
sydskandinaviska arter. Därjämte äro vissa af dessa kända äfven från ett
par andra gynnsamma ståndorter. I allt äro 26 hithörande arter träffade.
Dessa äro Cotoneaster vulgaris, Ajuga pyramidalis, Anevwne nemorosa,
Arabis hirsuta, *Asplenium ruta muraria. Cardamine silvatica, Carex or
ni-thopoda, Circæa alpina, Convallaria polygonatum, Epilobium collinum, E.
montanum, Erysimum hieraciifolium, Fragaria vesca, Galeopsis bifida,
*Ha-benaria montana, Listera ovata, Polygala amara, Potentilla argentea,
Se-dum annuum, Silene rupestris, Stachys silvatica, *Stellaria uliginosa,
Veronica officinalis, * Vicia silvatica, Viola mirabilis och V. riviniana.
De fyra med * betecknade äro ingenstädes norr om Härjedalen
anträffade i fjällens sydberg. Härutöfver anför blrger (43, s. 126), som
västliga invandrare till Härjedalen Blechnum spicant och Corydalis fabacea från
lokaler, hvilka icke i egentlig mening kunna betecknas som sydberg.
Dalarne ha att uppvisa vissa förbindelseleder mellan Sverige och
Norge under barrskogsgränsen i trakterna mellan Dalälfvens källflöden och
Fämundssjöns vattensystem. Ehuru vissa fjällpartier nå upp till eller något
öfver barrskogsgränsen, äro emellertid förhållandena i mycket olika dem
i förut behandlade fjälltrakter. Landets ofullständiga undersökning såväl
i topografiskt som till dels äfven i botaniskt afseende gör det svårt att
göra några säkra uttalanden om spridningsvägar m. m. Fastställdt synes
emellertid vara, att åtminstone på svenska sidan ytterst få sydskandinaviska
arter nå upp mot vattendelaren. I öfre Dalarne äro bland af oss närmare
undersökta arter blott Betula verrucosa, Fragaria vesca, Silene rupestris
och Viburnum opulus funna å enstaka lokaler.
Den påfallande sällsyntheten af detta florelement i dessa jämförelsevis
sydliga trakter torde ha sin orsak i flera samverkande förhållanden. Som de
viktigaste kunna framhäfvas en steril, mestadels af kvartsiter och sandstenar
bildad mark, ogvnnsamma klimatiska villkor i detta vår halfös södra
köld-centrum samt kanske icke minst att dessa trakter torde ha varit äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
