Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 oo
FEMTE KAPITLET
ning för detta svåra spörsmåls bedömande lämnar emellertid en lista, som
visar, hvilka sydskandinaviska arter, som icke träffats inom Jämtlands
fjälldalar utan först uppträder i sydbergen på silurslätten. Dessa äro:
Lonicera xylosteum, Adoxa moschattelina (på Frösön), Asplenium ruta
muraria (dock känd från en lokal i Härjedalsfjällen), Geranium
rober-tianum, Hypericum quadrangulum, Primula officinalis, Verbascum thapsus,
Vicia silvatica (en lokal i Härjedalsfjällen). Af dessa förekomma
Lonicera, Geranium, Verbascum och Vicia på ett flertal ställen inom
urbergsområdet, hvadan man redan af deras förekomst med hög grad
af säkerhet torde kunna våga påståendet, att de från sydost nått
silurtrak-terna häruppe. För Vicia silvatica, som i Aretrakten träffats vid Hålland
i Undersåker och vid vägen till Storbofallet i Mörsil, är detta antagande
dock mindre säkert.
Ganska påfallande är, att vissa i fjällens sydberg allmännare arter
icke anmärkts i silurområdets. Af detta negativa förhållande bör dock inga
slutsatser dragas, då sydbergens antal inom siluren äro så få. De
viktigaste af dessa arter torde dock vara värda att nämna. Af Asperula
odo-rata (kartan io), för hvilken inom Jämtlands fjällområde ii säkra lokaler
finnas, är icke en enda känd inom silur eller närliggande urberg, utan först
i kustlandet. Lokalerna frän siluren härstamma alla från olssön och måste
upptagas med stor försiktighet; jfr s. 4. Corydalis fabacea (kartan 17) har
likaledes 11 jämtländska fjällokaler mot 3 pä silur — Hackås enl.
Hart-mans flora, Hammerdal samt Skalberget i Ström enl. P. olssön — och en
säker lokal, Kullstaberg i Ragunda, i mellersta urbergsområdet. Arten är
i öfrigt en sydnorrländsk kustväxt. Sedum annuum (kartan 28) med talrika
fjällokaler har endast osäkra fyndorter på siluren, medan i Indalsälfvens och
Ljungans nedre dalfören arten mångenstädes anträffats, västligast vid
Stadsberget i Ragunda och Hucksjöåsen i Hällesjö socken. Om Si/ene
rupest-ris (kartan 29) gäller alldeles samma sak med undantag att den öfverhufvud
är sällsyntare.
Hvad vi känna angående arter af nu exemplifierad typ torde innebära,
att det finnes en artgrupp, som invandrat till mellersta Norrland dels
från väster genom fjällpassen, dels söderifrån genom södra Bottenhafvets
kustland,, men som aldrig kommit att fullt besätta det mellanliggande
landet. I vissa fall kan dock den nuvarande utbredningen missleda, i det
att arten i våra dagar kan vara utdöd. Så är fallet med almen, såsom
kartan 33 visar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
