Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYDBERGENS FLORA OCH VEGETATION I O I
ett stort antal af våra allmännast utbredda fjällväxter helt och hållet eller
så godt som helt saknas i sydbergen. Bland sådana vilja vi påpeka Salix
herbacea, S. reticulata, Dryas, Arctostaphylos alpina och Betula nana, hvilka
blott träffats i ett eller två af de nordligaste bergen, Ranunculus-arter, Oxyria
(blott träffad i Hammarfjället i Härjedalen), Andromeda-arterna, Azalea, Silene
acaulis, Cardamine bellidifolia. Detta kan icke bero på bristande
vattentillgång, ty dels visa redan de här uppräknade ytterst olika kraf i detta
afseende, dels förete, som förut framhållits, sydbergen alla variationer i
vattenrikedom. Vi komma därför till det resultat, att de fjällarter,
som äro allmännare i sydbergen, måste ha sitt tillhåll i fjällen
icke därför, att de icke skulle kunna fördraga större
värmemängder än där bjudas, utan af andra orsaker.
Det ställer sig därvid frågan, hvilka andra kraf sydbergen kunna
tillfredsställa, som icke fyllas inom skogsområdets ståndorter öfverhufvud och
som därför kunna tänkas möjliggöra fjällarternas närvaro i de förra. Först
och främst kommer härvid i beaktande, att bergrötternas vegetation aldrig
blir ett slutet växtsamhälle i den mening som t. ex. skogen och ängen.
Den ständiga vittringen och tillförseln af nya block gör, att såväl i
bergroten som å afsatserna i hamrarne alltid här och hvar platser finnas,
där ljus och luft i tillräcklig mängd äro att erhålla. Det är också just på
blocken och afsatserna fjällarterna i sydbergen ha sitt egentliga tillhåll.
Konkurrensen arterna emellan är således inom vissa delar af
sydbergen så godt som upphäfd och lika liten som uppe i
fjällen-När man läser den redogörelse för alpväxters odling i Kristiania botaniska
trädgård, grundad på 40 års erfarenhet, som N. G. Moe1 lämnat, får man
den bestämda uppfattningen, att detta är det ena hufvadvillkoret för dessa
arters trifsel under varmare sol. De bägge andra äro lämplig jordmän och
för många arter skydd mot nattfrosten under den tid skotten utväxa.
Jordmånen bör framförallt vara lätt, humusrik mylla, ej lera. I detta
afseende tillfredsställa sydbergen fullständigt krafven. Beträffande frostens
betydelse veta vi mycket litet, ty intet sydberg har af oss studerats under
vintern och förvåren, men det är all sannolikhet för att betydande
snömassor finnas där, hvilka under den tidiga våren förhindra ett för snabbt
uppvaknande af vegetationen. Då denna börjat sitt arbete och snön
smält, torde, som förut framhållits, frost nästan aldrig förekomma.
En fråga, som i detta samband torde böra något diskuteras, är
huruvida fjällväxterna i sydbergen kunna anses vara relikter eller om de icke
1 Svenska Trädgårdsfören. Tidskr. 1881, s. 102 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
